JonKalsochHuldasbarnivärlden

Släkt och hembygd

JonKalsochHuldasbarnivärlden

 

 

   

KÄRA SLÄKTINGAR !

HJÄRTLIGT  VÄLKOMNA,

 alla Ni Jon Kals och Huldas barn i hela världen,          barn, barnbarn, ingifta, släktingar m.fl.     

       Välkomna  till denna hemsida,                 som handlar om vår stora familj och vår vackra hembygd i Lappland, Sverige  ! 

                                          ----

Detta är ett första försök att redigera en egen         hemsida  här på  internet.         

  Hemsidan redigeras från år 2015 för släkten  "JonKals och Huldas barn i världen"  av         Lars Lönnback, sonson till de två.

 FÖRSLAG

till korrigeringar och tillägg mottas tacksamt via e-post till lars.lonnback@telia.com           

                   Vänligen sänd också bilder, porträtt och berättelser / händelser                                 till samma adress: lars.lonnback@telia.com för kommande uteckling av hemsidan.

 

Men först vill vi tala lite om

   VÅRA FÖRFÄDER.

ahulda-och-njonkalsn.jpg (320×216) 

 Hulda och JonKalsn omkring 1934.

                        Hulda och JonKalsn utanför deras nybyggarstuga omkring 1934. 
                                                                       -----             

Nybyggarsonen Jonas Wilhelm Karlsson föddes 1860 i byn Norra Umstrand vid sjön Storuman, Lappland. Hans farföräldrar var Anders Gustaf Pehrsson, Stornäs, (1795-1873) och Anna Chris-tina  Jonsdotter (1796-1873). De fick 17 barn, däribland deras äldste son Carl Gustaf Anders-son (1817-1882) som grundade nybygget Norra Umstrand.

Carl Gustaf gifte sig med Cristina Chatarina Pehrsdotter (1818-1892). De två fick sex barn, däribland deras yngste son, Jonas Wilhelm (1860-1949), som 1888 gifte sig med sameflickan Hulda Christina Petronella Larsdotter (1863-1937) från Grannäs och 1888 grundade Fors-nacken.

        

 Detta är vår hembygd i södra Lappland,

Sverige. 

 

                                       Här ser Du Umeälvens övre lopp med Gardfjällen i bakgrunden . 

                        Här ovanför åbacken ned mot vattnet byggde nybyggaren JonKalsn  och hans hustru

                                                                            Hulda Larsdotter sitt nybygge år 1886.  

 

                                        Forsnacken.

              

Det var alltså här som n´JonKalsn byggde sitt nybygge 1886.  Här växte byn Forsnacken under flera år fram. Den kallades så eftersom Umeälven just här rinner över en "nacke" i forsen.

Byn har idag omkring 50 grannar, de flesta ättlingar till JonKals och mor Hulda.....

Byn är en del av Gratianbygden, som gradvis under nybyggartiden växte upp kring Umeälvens övre lopp i Lappland, Sverige.

 

                                               Mer text kommer.

 

                                       Gratian.

 

År 1961 inbjöd Sune Lönnback, sonson till JonKals och Hulda, till möte i sitt sommarhus på Forsnacken. Dit kom bl. a. släktforskaren Leander Andersson från Umnäs och några andra intresserade för att samtala kring släktfrågor och hembygden. Ett av resultaten av detta möte blev att Tidningen Gratian samma år började utges och spridas till byarna i Gratianbygden. Inledningsvis gavs i tidningen mest fakta om Gratian-familjen och gamlatider, men småningom vidgades intresset till aktuella händelser och andra centrala frågor för hela bygden.

    Tidningen Gratian har genom många år visat sig ha en stor livskraft, de senaste decennierna under redaktion av Stig Anderback i Umnäs. Småningom vidgades intresset till aktuella hän-delser och andra centrala frågor för hela bygden.  Från första numret 1961 har den år 2014 nått det ansenligt höga numret 73 som trycks och sänds till Hembygdsföreningen ’Gratians medlemmar.                           

Gratianbygden.

(Utdrag om Gratian följer här ur boken ”Berättelser om Erik...” av Jan-Erik och Lars Lönnback - andra upplagan 2015.)

En för bygdeintresset viktig utveckling kom när skolläraren Gottfrid Sten i Umnäs på 1950-talet började intressera sig själv och byborna för bygdens historia utifrån de äldre bybornas och andras berättelser.

   Visserligen hade ju den här delen av Umeälven sedan urminnes tider hetat ”Gratjajaure”. Men genast när svenska nybyggare lät registrera de nya platserna i trakten gick försvensk-ningen av ortsnamnen snabbt. Nybyggena gavs svenska namn och de samiska namnen trängdes tillbaka eller glömdes. Nybygget vid Gratjajaure skrevs in som Umenäs, på samma sätt som nybygget vid Kirjes-bäcken gavs namnet ”Slussfors” eftersom någon ansåg att bäcken liknade en sluss.

    Men den bygdeintresserade skolläraren i Umnäs förstod att man kunde bevara gamla namn, och när han skrev ned vad han hört om gamla tider skrev han ett enkelt krönikespel, som mest handlade om ett par hundra år bakåt i tiden, berättade han främst om en viss person, vars minne då ännu levde i byn, nämligen just ”Gratjakäringa i Umnäs”.

   Det teaterstycket framfördes första gången i maj 1951 i Umnäs i anslutning till skolan. Huvudpersonen i teaterstycket var Sara Jonsdotter, eller ”Gratja-mor”, som hon senare kallades, var, enligt äldre berättelser och i Gottfrid Stens teaterstycke, en ovanligt kraftfull nybyggarkvinna.

   Sara Jonsdotter var född 1775 och kom år 1819 fråntrakten av Vindeln tillsam-mans med sin stora familj och tog över en del av det nybygge ”Umenäs”, som grundats av en Natanael Andersson och hans familj år 1812. Saras familj stan-nade i Umenäs bara sju-åtta år. Barnen flyttade till andra byar i närheten och föräldrarna och barnen bodde sedan i Harrvik, Slussfors och andra byar.        Själv levde Sara flera år hos en av sönerna i Slussfors där hon avled 1858.

    Men genom Gottfrid Stens betoning av namnet ”Gratian” var det namnet befäst och därmed det namn som nu gäller för den bygd vi talar om i denna bok.

   Det samiska ordet ”gratian”, som betyder ”klippklätt och trångt sund”, är sannolikt en beteckning på det trånga sund i slutet av Umnässjön som man idag far över på ”Portbron”. Namnet har kommit att användas för hela älvavsnittet..

   Gottfrid Sten skrev också ett annat hembygdsspel om ”Professor J.V. Zetterstedts resa genom Stensele 1832” som spelades i Umnäs den 8 juni 1952 och som också påverkade och ökade det historiska intresset.

                                                                                                                                                                       Tidningen

                                      Hembygdsföreningen Gratian.

 

Som en följd av det ökade bygdeintresset bildades på 1960-talet också Hembygdsföreningen Gratian, som till en början mest inriktades mot ”Gratja-moras” släkt och dessutgreningar i bygden Men Hembygdsföreningen Gratian skulle snart, under ledning av eldsjälen Stig Anderback, spela en allt större roll för bygdens historia, för muséet och dess kulturalla aktiviteter.

 Man började också allmänt tala om ”Gratianbygden”, från Ankarsund i öster till Forsmark i väster, från Harrvik och Grannäs i söder, till Abborrberg och Danasjö i norr.  Snart hade Hembygdsföreningen, som ses ovan, också skaffat sig en egen flagga, som nu vajar på många gårdar och hus i hela Gratianbygden.

Många i bygden känner idag, genom de berättelser som lever kvar i bygden om ”Gratjafamiljen” om om den historiska utveckling som man upplevt, en stolthet över att tillhöra Gratjamor Saras och hennes familjs ättlingar.

                                           Bygdemuséet Gratian.

När sedan Umnäs gamla skola lagts ned och skolhemmets vackra byggnader blev tillgängliga inledde Hembygds-föreningen arbetet för att bygga det småningom mycket rikhaltiga och aktiva Bygdemuséet Gratian i Umnäs. Museet    har idag under ledning av Stig Anderback och nya ordföranden och umnäs-dottern Marie Persson i flera år glatt med och informerat Gratianbygdens invånare om gamla och nya tider genom forskning, visningar och föreläsningar kring både same- och nybyggartidens utveckling och framtiden utmaningar.  

Museet innehåller också en liten samisk avdelning med några föremål, skidor, lasso, bilder och samiska och svens- ka texter, bl a en jämförelse mellan samiska och svenska ortsnamn i vår bygd.

 

                                                 Byaföreningar.

     Stimulerade av Gratianprojektets framgångar bildades i flera byar inom ”Gratianbygden” små byaföreningar med varierande program.

 

 

                                  Krönikespelen om Gratianfamiljen.

 

Baserat på Gottfrid Stens skådespel skrevs och uppfördes ett första utförligt krönikespel om Gratianfamiljen den 26 juni 1964 på ”Gratjahemmanet” i Umnäs. Det var också en enkel pjäs om nybyggarfamiljens första tid i Umenäs. Utomhusteaterns omhusteaterns kulisser och ”läktare” hade uppsatta av Eriks lillebror August och publiken fick sitta på plankbänkar på den mark som Gratjamor en gång röjt och odlat.

    Samma pjäs men som ett senare åtskilligt utbyggt krönkespel  om Gratja-familjen repeterades och spelades på Forsnacken i juli 1981 under medverkan av många bybor. Bland dem som deltog var kusinerna Britt- Inger som Gratjamor, Torbjörn och Maria som kärleksparet Jonas och Petronella och Berth-Owe som lappen Sjul-Erik. Föreställningen samlade stor publik på åbacken nära Selfrid och Maria Gardfalls stuga på Forsnacken.                         

    Efter det första krönikespelet kom ytterligare två krönikespel, ”Harrvik ligg ju på solsia” om Jonas, den äldste sonen, och hans nybygge i Harrvik. Därefter kom krönikespelet  ”Ja, se slussförsa” om Slussfors, där Anders, Gratjamors son nummer två, bosatte sig med sin familj. Också dessa pjäser uppfördes under några år i Umnäs, på Forsnacken och flera gånger i den då nybyggda, nu tyvärr sorgligt bortrivna Gratianteatern.

    Krönikespelen om Gratjanfamiljen ingår ännu idag ibland i Bygdemuséets program, men de uppfördes även några gånger i Storuman, spelades faktiskt också någon gång i Umeå och en gång utanför Kulturhuset i Stockholm med den nedresta teatergruppen som aktörer.

                                                                         

 

 

 

 
 

   Vi är alla Jonkals och Huldas barn i världen.

Nora Lönnback, dotter till Lars Johan och Patrizia, i Genève, är en av de yngsta.

 

Jonas Torstensson, dotterson till Kristina i Mattanjaur och son till Linnea på Forsnacken, här på skidor i Australien               

Lars Johan Lönnback, Noras pappa. Familjen bor i Geneve.

 

 

 

 

 

[Contact form disabled - the email does not work and bounces.]